Min relation till Kettlebells

Absolut första gången jag kom i kontakt med kettlebells var genom ett tv-reportage om brottaren Martin Lidberg. Jag tyckte det såg intressant ut men tänkte av någon anledning inte mer på det. Först ett halvår senare efter många, många, många timmar på det lokala gymmet kom jag och tänka på det igen. Jag hade fastnat lite i min träning och kände att jag stod still trots att jag slet som ett djur. Då jag såg mig omkring efter alternativ träning kom jag ganska snabbt att tänka på kettlebells igen. Så jag surfade runt på olika träningsforum på nätet och kom snabbt fram till att det fanns en sorts uppfattning att kettlebells var guds gåva för att nå snabba resultat. Jag tyckte att det var värt ett försök och köpte mig en 20 kilos kula.

Jag kom över ett par instruktioner på grundövningar och satte igång. Måste säga att trots att jag anser mig vara i bra form slutade de första 15-minuterspassen med att jag låg i en blöt fläck på golvet. Helt otroligt, kettlebellen höll på att vinna över mig redan på vägen hem från affären. Kändes som om jag skulle få hjärtattack innan jag ens kommit innanför dörren. Med lite hatkärlek blev vi ändå kompisar. Håll dina vänner nära, håll dina fiender närmare… Den envisa attityden ”den här prylen ska ta mig fan inte knäcka mig” hjälpte något otroligt, det var bara att ge sig tusan på att det skulle gå så gick det. Med lite teknik gick det sen ganska lätt. Redan efter en månad såg jag märkbara resultat i spegeln som inte kunde jämföras med de senaste årens slit på gymmet.

För min egen del så fastnade jag nog lite i invanda mönster på gymmet – samma schema och ungefär samma övningar. Jag la upp mina pass systematiskt efter de olika muskelgrupperna men tids nog utmanade det inte kroppen längre. Jag vet – man kan hyra en personlig tränare och fortsätta nöta på gymmet, men jag kände mig helt enkelt färdig. Det karaktäristiska för gym att isolera muskler vid de olika övningarna vilket i sin tur gör att man dels ofta lätt gör fel, dessutom blir det lätt långtråkigt. För att kunna träna rygg går man t ex ofta gå via armarna och i de flesta fall läggs för mycket kraft på exempelvis handleder och man gör istället illa sig. Det blir också lätt så att man tränar det som är lätt och roligt. Hur många killar har t ex inte gått till gymmet och slitit ut sina biceps vecka efter vecka? Jag inser i alla fall mina misstag. En sak som snabbt förvånade mig med kettlebellträningen var att många övningar var tunga och jobbiga trots att jag kan ta mer kilo än de flesta i bänkpress. Jag kom senare underfund med att kroppen kan liknas vid en kedja – den är inte starkare än den svagaste länken. Jag hade uppenbarligen många svaga länkar att jobba på, vilket jag också gjorde som i sin tur lett till att jag aldrig varit i bättre form tidigare när jag väl kommit igång.

Allt detta ledde till slut att jag inte hade någon anledning att gå till gymmet längre. Istället tittar jag nu på denna 20 kilosklump på mitt vardagsrumsgolv och förundras ständigt över hur den kan ersätta ett helt gym samtidigt som den gett mig bättre resultat på kortare tid. Ekvationen bättre resultat och mer fritid har jag fortfarande lite svårt att komma underfund med. Hur som helst fungerar det, och jag har aldrig mått bättre eller varit i bättre fysisk form. Kan inte rekommendera en träningsform mer än just kettlebells. Det är värt en chans, om du inte provar något nytt får du aldrig mer än det förväntade. Jag längtar i alla fall inte tillbaks till gymmet, har inte tränat där sedan jag kommit igång med min första kettlebell. Ditt liv kan också förändras, hur vore det inte att hitta din idealvikt och toppform och sedan behålla den?